A tough and long sentence for admitted illegal entry in the country with journalistic missions in minds.

A tragic sentence to Persson and Schibbye who heroically risk their lives searching for evidences and versions of events about a specific Swedish company’s oil exploration in Ethiopian’s Somali region.

Their captured six months ago have not only became a consular and juridical matters but also have given focus to Sweden’s national political interests. Ironically, the present Sweden’s Foreign Minister Carl Bildt was a part of the research on which the two journalists were intending to conduct. FM Carl Bildt was a member of the board of the company at Lundin Petroleum between 2000 – 2006, the period before he was appointed as a foreign minister.

If Sweden’s foreign minister’s involvement on a company’s oil exploration in Ethiopia has indirectly affected the sentence (from the Ethiopian’s point of view) is a legitimate question. And if FM Carl Bildt alleged passiveness on the case has something to do with his earlier position on Lundin Petroleum is also a relevant one.

Today’s modern civilised world should acknowledge more of journalism and free press. From west to east. From north to south. Despite the continent. Despite the country’s wealth or unwealth.

When journalists are being discouraged from reporting and research of untold and unwritten stories from prohibited places, who will then provide the world of facts and truths?

When journalists are being legally discouraged from such heroical deeds what message of wisdom shall we leave in legacy to our children and grandchildren?

The human species is always in search for progress and of better life here on earth. The world history must be written, remembered and be told.

All of us, despite nationality, religion, race,  age and gender must share responsibilities and play an important role in this global progress. Side by side with effective and fairly world leaderships.

Is there hope?

Or is the only way to rely on God?

                               @–>–>—>—     —<—<—<—@

I stället för att jubla att risken för den bordningsstyrkan på 40 personer är nu över väljer krigsherrarna att kalla det som ett misslyckande. Understatement menar Moderaterna att ju mer riskfyllt och blodigt för bordningsstyrkan är,  ju mer framgångsrik borde insatsen vara.

Ett hemskt tankesätt.

Jag ger Nato en eloge att den svenska bordningsstyrkan inte längre behövdes.

Och ger Moderaternas besvikna  krigsherrarna råd – i all väl mening –  att omfokusera sina blodtörstiga begär på ett krigspel på datorn i stället.

Det kan vara befriande för dem!

                             @—>—>—>—     —-<—-<—<—@

Expressen, fredag 8 juli 2011, s 28

”Bildt bekräftar mötena med Khaddafis män

Expressen kunde i april avslöja att svenka militära underrättelsetjänsten haft hemliga möten i Tripoli med dikatatorn Khadaffis fruktade säkerhetstjänst.

Syftet: Att be Khadaffi om hjälp i fallet Dawit Isaak. Utrikesministern Carl Bildt bekräftar nu Expressens avslöjande.

- Det är alldeles sant, säger han.

Svenska underrättelsetjänstens plan var att få Libyens envåldshärskare att övertala sin vän Isaias Afewerki, Eritreas dikator, att släppa den svenske journalisten Dawit Isaak fri.

Enligt flera oberoende källor till Expressen i våras skedde resorna till Libyen med ett enda syfte:

- Det gick ut på att förhandla med Khadaffi och få hans regim att använda sina goda förbindelser med Isaias Afewerki för att få Dawit Isaak släppt ur fängelse, sa en källa till Expressen.

”Det här är alldeles sant”

Utrikesminister Carl Bildt bekräftade att uppgifterna var korrekta i en intervju med Expressens politiske reporter Niklas Svensson i Almedalen igår:

- Det här är alldeles sant, sa Bildt.

- Det här är ett exempel som nu är offentligt. Inte genom oss utan genom andra, att vi utnyttjar också synnerligen okonventionella kanaler.

Bildt sa också att så kallad tyst diplomati inte alltid fungerar.

- Men alternativet hade möjligtvi varit ännu värre.”

Michael Syren

 

                                                  @—>—->—->—    —-<—-<—-<—@

Tweet

Med fri- och rättigheter följer naturligtvis lika ansvar och skyldigheter.

Denna fundamentala mänskliga fri- och rättigheter hade nuvarande jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (Fp) försökt att påverka redan i fjol genom ett förslag att föräldrar som kom till Sverige inte skulle ha rätt till full föräldrarledighet.

Igår har den avgående centerpartiets partiledare Maud Olofsson, även hon, ville att invandrarkvinnor ska få kortare föräldrarledighet. Detta med hänvisning till en färsk rapport att föräldrarpenningen är en kvinnofälla för invandrarkvinnor.

I rapporten står det som förslag bl a:

En översyn av regelverket för föräldraförsäkringen och ett avskaffande
av vårdnadsbidraget. Dagens utformning av föräldraförsäkringen
och vårdnadsbidraget kan leda till att invandrade
kvinnor utan nära koppling till arbetsmarknaden fastnar i
utanförskap samtidigt som deras barn kan få sämre förutsättningar
för framtida integration då de inte får del av någon
förskoleverksamhet.

Noterat att Maud Olofsson har inte nämnt någonting om att avskaffa vårdnadsbidraget då det var Alliansen som införde det.

Syften och målen är goda. Att så snabbt som möjligt få invandrarkvinnorna som har barn att lära sig svenska, utbilda sig och skaffa jobb. Det gäller även för deras barn att så fort som möjligt lära sig svenska och anpassa sig till det svenska samhället.

Men.

För att nå målen vill Maud Olofsson och Nyamko Sabuni använda en uppenbarligen diskriminerande metod.  Att försämra invandrarkvinnornas grundläggande fri- och rättighet är  dessvärre inte förankrad med nutidens moderna civilisation i Sverige.

Vad man bör göra, som står tydligt i rapporten, är en översyn av regelverket för föräldrarförsäkringen.

På  försäkringskassans websidan står det:

Föräldrapenning är den ersättning föräldrar får för att kunna vara hemma med sina barn i stället för att arbeta. Den betalas ut i sammanlagt 480 dagar per barn.

Föräldrapenning kan betalas ut längst tills barnet har fyllt åtta år eller avslutat sitt första skolår i grundskolan.

Då är svaret enkelt som skall gälla alla. Inrikes födda som invandrare. Då kan man i stället ändra regeln till vilken högsta åldern föräldrarpenning kan betalas ut, från högst åtta år till t ex barnet fyller två, tre eller kanske fyra år.  Generellt sett vill föräldrarna vara hemma med sina barn när de är riktigt små. Det är då föräldrarna behövs som mest.

Det skall även finnas möjligheter att ta ut dagarna på halvtid när de själva väljer för att kunna studera, praktisera eller arbeta på den andra halvtiden.

Att använda småbarn till invandrarkvinnorna som en bidragande orsak för att försämra fri- och rättigheter i Sverige är inte moderligt av Maud Olofsson och Nyamko Sabuni.

Mamma mia!!

                                            @—<—<—<—-    —->—>—->—-@ 

Tunisien, Egyptien, Libyen, Yemen, Bahrain, Syrien.

Länderna med gemensamma nämnaren av diktaturiskt styre där regimen har suttit för länge – minst 30 år i makten.

Tunisiens och Egyptiens befolkning lyckades själva, med stolthet, övermanna sina diktatorer.

Libyens diktator däremot vill inte lämna ifrån sig makten. Khaddafi har för avsikt att sitta kvar tills sista blod droppen.

Vägran att bara titta på gjordes att  Socialdemokraterna har i riksdagen krävt att regeringen skulle vara pådrivande i FN för en flygförbudszon/no-fly zone över Libyen. Engagemang som Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt stötte bort utan någon större entusiasmen och t o m var skeptiskt mot. Dagen efter riksdagsdebatten beslutade däremot FNs säkerhetsrådet en historisk  resolution om en no-fly zone över Libyen för att skydda civilbefolkningen från brutalt dåd av sin labil diktator.

Carl Bildt var inte sent med att välkomna beslutet, UNSCR 1973, av en no-fly zone trots att han förkastade och förlöjligade den i riksdagen dagen innan. Nu är han officiellt bunden att visa solidaritet med FN. Och det knappast med de förtryckta och förvarslösa Libyska folket då han var känslokall på förslaget från början.

Frågan är nu om Sverige skall bidra med sina JAS plan för en no-fly zone operationen över Libyen .

Socialdemokraterna och de övriga partierna, förutom Sverigedemokraterna, verkar kunna acceptera en Natoledning flygattacker mot Libyen. Om FN, Nato, eller EU så begär. Just nu har det inte kommit en förfrågan ännu.

Sverige avvaktar.

Värt att notera är att FNs no-fly zone är änglar av stål vakande över förtryckta och försvarslösa vanliga människor i Libyen. Solidariteten kring operationen är grundläggande för dess fortsatt påverkan i landet.

Om vi får en lycklig slut i Libyen och de andra länder som Yemen, Bahrain och Syrian återstår att se.

                                    @—->—->—->—-   —-<—<—-<—-@

Uppdateringar:

30 mars 2011        Svt: Politikerna för Libyen-insatsen

01 april 2011        Bred majoritet för Libyeninsats  /Svd

Det lät ju hoppfullt och rättvist.

Tills den dagen kom.

Tills den dagen partistyrelsen tillsammans med valberedningen äntligen förhandlade fram en partiledare och en partisekreterare.

Ett mycket överraskande besked….Håkan Julholt och Carin Jämtin!

Vad!!!   Var kom deras nomineringarna ifrån?  huvuden av 26 partidistriktsordföranden?

Över 100 000 betalande medlemmar fick inte säga sitt. Trots Sveriges demokrati fick medlemmarna ingen talan att säga sitt. Fick bara vänta och vänta och vänta tills partistyrelsen och valberedning kompromissat färdigt en partiledare och en partisekreterare.

Hade de tagit fram mina favoriter har  jag kanske inte protesterat men Juholt och Jämtin, ursäkta men båda två är skyldiga mig en ursäkt för deras respektlösa beteende. Detaljerna behöver inte jag gå in på här. De vet själva deras oprofessionella beteende – som bör rättas till.

Inte förran jag får en ursäkt från båda får dem inga gehör från mig. Respekt skall återgäldas med Respekt.

Idoltävlingen som undvikades blev i stället en Big brother där deltagarna stängde in sig i ett rum och utsåg själva vinnarna. I dagens socialdemokratiska parti! 

Ingen förnyelse, ingen rättvisa, ingen öppenhet. Trist! Tråkigt! Bedrövligt!

                         @—>—->—–>—-    –<—-<——<—-@

Uppdatering 11-03-12

I ett annat sammanhang fick jag en hjärtskärande förklaring från en av mina ”änglavakter”:

”Jag kan gå i god för att Håkan är en bra kille och ingalunda nonchalant. Han tar hand om familjen, jobbar hårt och hinner inte med att ens svara på alla mail som vi får.
 
Jag lovar att du kommer att gilla honom.”

Känslosam som jag är kan jag inte annat att göra än att godta förklaringen. Jag får väl ge Juholt en chans att visa vad han har för politik.  Mänskligare än så är det inte!

Fast fortfarande hoppas jag att i nästa partiledare nomineringar kommer valberedningen att ge alla medlemmar chansen att få säga sitt.

Peace!

Kontentan i Socialdemokraternas utrikesdeklaration är bla:

USA och EU har låtit kortsiktiga intressen om stabilitet överskugga behoven av demokrati och mänskliga rättigheter i främst Nordafrika. Vi vill se ett slut på denna kontraproduktiva politik för att istället främja demokratisering och mänskliga rättigheter. På det viset uppnås verklig stabilitet.

Sverige bör ställa sig bakom de krav som finns på en undersökningskommission som ska utreda om juntan i Burma gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten. När EU nästa gång ska behandla frågan om sanktioner mot Burma bör Sverige driva att EU fortsatt ska pressa Burmas regim till demokratiska förändringar.

Sverige bör erkänna Palestina så snart som möjligt. Sverige bör slopa viseringsavgifterna för medborgarna i de länder som ingår i det Östra Partnerskapet. Vitryssarna känner sig inte bara innestängda av sin regim utan också utestängda av EU.

Sverige ska öka sitt FN-engagemang genom att skapa en vängrupp av länder som arbetar för att stärka FN och dess reformarbete. Sverige bör utse ett särskilt sändebud som ska arbeta för Dawit Isaaks frigivning.

Socialdemokraterna kommer noggrant att bevaka att regeringen uppfyller överenskommelsen om Afghanistan-insatsen så att det blir en verklig övergång från stridande till stödjande insatser. Socialdemokraterna kräver också en blocköverskridande överenskommelse om utrikesförvaltningen. Nedläggningen av utlandsmyndigheter har passerat en kritisk gräns.

När det gäller Nordafrika – i aktuella fallen av Tunisien och Egypten –  har Socialdemokraterna tydligt och koncist ställt sig bakom demonstraternas krav på de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna, att befria sig från sina diktatorer.

Lik den Danska PM Lars Loke Rasmussen som var först som Europas ledare att kräva Egyptiens Mubaraks avgång, krävde även Urban Ahlin Mubaraks avgång. Däremot var regeringens Carl Bildt enbart mumlande i sin blogg.

I fallet Libyen har Carl Bildt gjort sig känd för  “Att inte ta ställning för den ena eller andra sidan”. Uttalandet som motsäger hans egen utrikesdeklaration:

“Men låt ett vara klart: vårt engagemang för frihet och demokrati söder
om vår Union måste vara lika starkt som vårt engagemang för frihet och
demokrati öster om vår Union. Det handlar om deras frihet – men det
handlar också om vår fred.”

Tills dagens datum har  Carl Bildt fortfarande inte ändrat sin inställning om Libyen. President Obama däremot har fördömt kraftigt våldet där.

Vår egen statsminister Fredrik Reinfeldt är mystiskt stum  om detta brutalitet. Han har inte uttalat sig något.

När det handlar om Burma har Urban Ahlin och Olle Thorell redan hunnit med att besöka frihetsikon Aung San Suu Kyi i hennes residens i Rangoon:

Aung San Suu Kyi underströk vikten av att omvärlden upprätthåller sanktionerna mot Burma.

Angående ambassadnedläggningarna vägrar fortfarande Carl Bildt att acceptera  oppositionens erbjudande när denne har sträckt sin hand för en blocköverskridande överenskommelse. Detta trots att ambassader kan räddas om Carl Bildts brister åtgärdas.

I verkligheten när fina ord skall förvandlas till handling  finns det bara en utrikesdeklaration med stark retorik och substans – den socialdemokratiska utrikesdeklarationen!

                        @—>—>—>–    –<—<—<—@

Uppdateringar:

2011-02-25 Bildt sätter gas och olja före demokrati  /Aftonbladet

2011-02-25 Bildts och västs flata hållning skälls ut   /DN

2011-02-25 US imposes sanctions on Libya  /Nytimes

2011-02-26 Den som tiger den samtycker /Aftonbladet

2011-02-26 Libya in crisis, live coverage / The guardian

2011-02-26 Al Jazeera english live stream

2011-02-26  Is international intervention in Libya imminent and/or justified? /The guardian, Ibish blog (Best TV Spokeperson for the Arab Cause /New York Press)

”So the problem of international intervention is not nearly as simple as some people are making it out to be because the steps that are being proposed may well prove ineffective and require stronger measures requiring a much more serious committment, and more blowback, internal and external opposition and unintended consequences. On the other hand, following the demonstrated ruthlessness of Qaddafi and, especially, his blatant threats in his speech today of greatly escalated violence, atrocities and massacres and his approving invocation of various dreadful incidents around the world as a model for how to deal with rebellion and insurrection, doing nothing may be even less attractive or defensible than starting to seriously do something on an international basis in spite of the considerable risks.”

2011-02-26  Act Now /Hussein Ibish, Foreign Policy

”Symbolic actions such as freezing assets and economic sanctions are already overdue. A no-fly zone, in spite of its obvious limitations, should be organized as quickly as possible. Its creation will imply a commitment to protect the Libyan people from serious, sustained mass atrocities, and if it comes to that, the international community should be prepared to live up to its responsibilities — in spite of the present risks. The dangers of escalation shouldn’t be overblown: The regime’s unpopularity, its loss of control of much of the country and growing military, bureaucratic, and diplomatic defections suggest that Western boots on the ground could well be unnecessary.

The international community not only has solid practical reasons to intervene in Libya — it has a legal obligation. The invocation of the principle of the ”responsibility to protect,” which was developed post-Rwanda and endorsed by the U.N. Security Council in 2006, may become unavoidable if the situation in Libya continues to deteriorate. The doctrine commits the international community to taking timely and decisive action to stop mass atrocities when states are either committing, or unable to stop, them. Can anyone seriously doubt that this is becoming increasingly applicable to Libya?

International action in Libya also provides the United States and its allies with an opportunity to make an important and positive contribution to the upheaval currently under way across the Middle East. The widespread alarm in the Arab world about the Qaddafi regime’s brutal tactics against the Libyan people means that aggressive international action would almost certainly be welcomed by the Arab public. Unlike other Western interventions in the region, humanitarian action in Libya would place the United States and the West on the side of the aspirations of millions of ordinary Arabs — and on the right side of history and the wave of democratization sweeping the region.”

2011-02-26  Obama: Avgå nu, Gaddafi /Aftonbladet

2011-02-27  Världens ledare: Nu måste Khaddafi avgå  /Expressen

”Världens ledare blir tydligare i sitt budskap till Libyens diktator:
Khadaffi måste gå.
Men Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) vill fortfarande inte instämma i kraven.”

2011-03-01  Europa tänkte fel om arabvärlden  /Svd

”Libyen. De såg inte hur arabiska regimer förnedrade sina medborgare och kvävde människors behov av sociala, ekonomiska och politiska friheter.

•De trodde inte att de arabiska folken kunde befria sig av egen kraft.

•De utgick först från att Tunisien var ett särfall.

• De gick på argumentationen från envåldshärskare som Mubarak och Ben Ali om att deras polisstater var enda alternativen till islamism och terrorism. Men symptomatiskt nog förekom inga islamistiska slagord under folk- resningarna i Tunisien och Egypten.

Feltänket i Europa speglar en förmyndaraktig inställning till folken i arabvärlden. Nu har de påbörjat sin långa resa mot förändring.”

2011-03-01  Ordet Carl Bildt vägrar säga  /Expressen

”Om Sarkozy som har en massa landsmän i Libyen kan kräva Khaddafis avgång, varför kan inte du göra det?
- Jag kan mycket väl göra det, men jag tror inte det har så stor betydelse. Just nu koncentrerar jag mig på att få ut svenskarna. Vad vi tycker om Khadaffi tror jag alla vet.”

Utrikesminister Carl Bildt har själv konstaterat att 45% av dessa 1,5 miljarderna utgör utrikesförvaltningen, och 70% av utrikesförvaltningen utgör utlandsmyndigheterna.

Sedan maktskiftet 2006 har Carl Bildt stängt många svenska ambassader och generalkonsulat i olika länder. Huvudsakligen enligt honom själv dels pga besparingar, för att få balans på UDs budget, och dels som en del av arbeten mot en modern utrikesförvaltning. En utrikesförvaltning i världsklass.

Nu i efterhand är det bevisat att Carl Bildt rakt upp ljög om besparingarna. UD ökade i kostnader med 675 miljoner om året under mandatperioden, i vilka 473 miljoner i ökningen utgör utlandsmyndigheterna. Trots det mass stängdes ambassader och generalkonsulat i  olika länder.

Att Carl Bildt i dagens läge skyller Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna för fortsatt ambassadnedläggningarna  - pga av riksdagens krav att skära ner regeringkansliets anslaget med 300 miljoner (135 miljoner för UDs del)  - är oansvarigt och oseriöst.

Beslutet om fortsatt ambassadnedläggningarna gjordes nästan omedelbart efter riksdagens omröstning om besparingskravet. M a o är utredningarna redan klara långt i förväg, och besparingskravet blev ett svepskäl.

Inte att undra på varför Carl Bildts näsa har ”växt” kopiöst under åren som utrikesminister. Carl Bildt ljuger som Pinnochio som  om samvetet finns inte alls i hans vokabulär.

Frågan är om Carl Bildt kommer att bli en ”riktig” utrikesminister som bl a främst strävar efter en god relation med andra länder. Att stänga ambassader och generalkonsulat är aldrig en bra gärning av ”one man show” utrikesministern.

                             @—>—>—-    —<—-<—@

Uppdaterad 11-05-22

Spännande!

Aftonbladet är det första att granska dokument som rör Sverige.

Enligt rapporten vädjade socialdemokraterna om amerikansk hjälp – för att rädda partiets dåliga opinionsläge.

En medveten science fiction tolkning för att förbrylla läsare. Läser man originalet handlar det om stöd med en insatt person, en Afghan, som kan beskriva det aktuella läget i Afghanistan. Dess behov av den svenska humanitära hjälpen.

On Afghanistan, to help arrange for the testimony of a senior Afghan government official before the Swedish Parliament in order to explain the humanitarian contribution of the Swedish-led PRT.

En genialisk idé.

Tyvärr har media valt att skapa ett problem på påståendet i stället för att se det som ett sätt att lösa problemen angående Afghanistan.

Faktum är att Urban Ahlin verkar vara en dold hjälte som vill påverka den svenska insatsen i Afghanistan till det bättre för att hjälpa landet och dess invånare från förtryckt och fattigdom.

Dessvärre kan man inte göra något åt medias  fortsatt  science fiction tolkningar om olika rapporter gjorda av USA-diplomater. T o m en Hollywood film ligger faktiskt i lä.

Aftonbladet har även slutat med att bifoga eller länka originala telegram meddelanden som rör science fiction artiklarna för att göra det svårare för läsarna att bedöma (o)sanningen i dem. Källhänvisningarnas websida går inte att öppna då Wikileaks är nedsläckt.

                        @—->—->—-    —–<—-<—-@

Ja, minsann och experterna , inte minst socialdemokraterna själva, utreder och analyserar varför det blev det sämsta valet på länge.

Det sägs att man röstar på sin ideologi i första hand oavsett vem partiledaren är. Ett typiskt svenskt tänkande. Det är bara att många har tydligen glömt att världen förändras. Sverige förändras. Svenska folket förändras. Mentaliteten och tänkanden förändras. Globalisering har gjorts att även svenskar har hittat platser vilka är längre och längre bort från Sverige. Det svenska folket har fått nya vyer, insikter om livet, nya vänner och har blivit påverkad direkt eller indirekt av dessa intryck. Det är normalt. Det hör till utvecklingen.

Med utvidgade vyer ställer man också nya krav. Ifrågasätter och jämför olika alternativ. Överväger och beslutar.

Det räcker inte längre att man följer sin ideologin. Det är minst lika viktigt att bedöma vem för budskapet.

Med Mona Sahlins senaste uppmaning  – det innan kriskommisionen har formellt lämnat en rapport – till tunga politiker att ställa sina platser till förfögande uppmanar jag henne själv, med all respekt, att kliva av först av alla. Det är strategiskt fel att leta efter syndabockar. Socialdemokratin behöver arbetsro, och det kan inte Mona Sahlin skaffa med konsekvent negativa bild om henne i media.

Jag vet att hon är det mest kompetenta och omtyckta i partiet men det räckte inte. Socialdemokratin behöver en ny riktning med en ny ledare och nya visioner som kan övertala andra inte bara de lojala. Valarbeten skulle inte dominera försvar för partiledaren.

Jag har försvarat Mona Sahlin som partiledare i de flesta lägen därför är det med sorg i hjärtat att erkänna att hon måste ge upp sin plats för en ny dito. Realiteten har hunnit ifatt henne och partiet. Hon är inte oumbärlig. Ingen är det.

Domen är hård, men partiet måste leva vidare, och medlemmarna måste fortsätta kämpa på. Tyvärr utan Mona Sahlin som partiledare.

                              @—>—>—>–    –<—<—<–@