Sorry guys, Ni är ute och seglar

Plötsligt står det i de flesta media om en kraftig tillbakagång för socialdemokraterna med 6,2%.

”Väljarnas stöd för socialdemokraterna minskar kraftigt visar en undersökning från Synovate. Partiet får 39,5 proc, jämfört med 45,7 proc i september. Siffran är den lägsta sedan valet -06.”

Opinionsmätningen är baserad på 2449 telefonintervjuer gjordes av Synovate.

Enligt undersökningen framkom följande ”fakta”:

”Förra månaden hade socialdemokraterna 45,7 procent i mätningen. Nedgången motsvarar ett förlorat stöd med drygt 340.000 väljare på en månad. Yngre väljare under 30 och män i storstäder är de grupper där partiet tappat flest väljare.”

Om nedgången på 6,2% motsvarar 340.000 väljare innebär det att det finns cirka 5.500.000 väljare över 18 år i hela landet. Som även innebär att de tillfrågade antal på 2449 personer är cirka 0,045% av alla väljare.

Märk (o)proportionen – 0,045% – inte ens en halv procent!! Trovärdig undersökning?? Knappast!!

Men okej, vi leker med tanken, att det kan vara så som i undersökningen ………

Vidare står det att:

m – 26,1 (26,2)
fp – 7,3 (7,5)
kd – 3,3 (6,6)
c – 5,6 (7,9)

s – 39,5 (35,0)
mp – 7,3 (5,2)
v – 7,4 (5,8)

sd – 2,3 (2,9)
övr – 1,2 (2,8)

Mätningen visar fördelningen av partisympatier i väljarkåren om det vore riksdagsval i dag. Siffrorna för fp, mp, c och kd är inte säkerställda. Siffran inom parentes motsvarar riksdagsvalet 2006.

Alltså stödet för Socialdemokrater, med Mona Sahlin som partiledare, har fortfarande en ökning med 4,5% sedan valet 2006.

Notera även att Moderaterna har en minskning med 0,1%, och hela Alliansen minskade med 5,9%.

Om det har varit riksdagsval, har S + Mp vunnit med 46,8%, och + V med 54,2% jämfört med Alliansen som har tillsammans 42,3%. Även om Alliansen tar med sig Sd, har de enbart 44,6% tillsammans.

In short, Mona Sahlin är den nya tillträdande statsminister!!!

So what´s the problem?

Inte nog med det, en mycket kritiserande artikel hade skrivit i Newsmill av en professor.

T o m Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet var inte sent ute att analysera.

Sahlin har ju misslyckats med att presentera ett regeringsalternativ, men trots det så är regeringsfrågan aktiv. Det innebär att vi får mer en diskussion om framtiden – vilket regeringsalternativ har den bästa ekonomiska politiken. 

Per Schlingmann

Vad då misslyckats, Per Schlingmann förvränger fakta as usual, läs ovan resultat. Ni – Alliansen – har förlorat om det vore val. Punkt slut!

Nu är det inte ett val utan en opinionsmätning. Så hur många faktiska väljare man tillfälligt har förlorat är svårt att säga.

Marita Ulvskog

Marita Ulvskog….vilken sida står du på? var snäll och jämför mätningar på rätt sätt!

Till verkligheten ……

Sorry guys, Era analyser är på gränsen till person angrepp och påhopp, och har en mycket kort tids perspektiv – enbart jämförelse med September månad.

Mycket beklagligt från media som skall vara sansade.

Skärpning!!

Till sist…………

Det är 12 procentenheter mellan blocken, det är inget dumt utgångsläge när det är två år kvar till valet.

Mona Sahlin

Va´inte så ödmjuk Mona Sahlin, du kan mer än vad du tror, och du har det starkaste vapnet – rättvisan. Ser du inte att fortfarande majoriteten av det svenska folket står bakom dig? Antagonisterna får säga vad de vill!

                                       @–>–>–>– –<–<–<–@

Hederskodex till salu

Förre finansminister Pär Nuder (s) har skrivit en bok med titeln ”Stolt men inte nöjd”.

Där beskriver han året under Perssonstyret, de interna diskussionerna och meningsskiljaktigheterna i den dåvarande regeringen.

Urban Ahlin , s-utrikespolitisk talesman, i Newsmill, har citerat en lokaltidnings kritik om Pär Nuders bok:

”Det är uppenbart att Nuder, trots att han sitter i partiets verkställande utskott, struntar helt i att visa upp någon solidarisk front med sin partiledare.”

Han vidare håller med om att:

 Tidningen beskriver det som att Nuder överger sitt partis ”hederskodex” – att man efter en aktiv period i ett parti, som gett en själv så mycket, inte går ut och kritiserar allt och alla inom sitt eget parti och försvårar för dem som försöker ta ansvaret att föra politiken vidare. Det är en träffande beskrivning av boken.

Som en aktiv medlem av sociademokraterna är jag mycket ifrågasättande om Pär Nuders syften med boken. Han är en folkvald toppolitiker som tog emot uppdrag under partiets namn. Att skriva en kritisk bok under ett pågående uppdrag från partiet – sin uppdragsgivare – är egoistisk, definitivt omoralisk och oetisk.

Som en sann s-väljare förväntar jag mig att folkvalda politiker skall vara trogen mot sin arbetsgivare – partiet. Att vara solidarisk, lojal och att man visar respekt, först och främst, till partiet hör till de dolda kriterium vid val av politikerna.

När Pär Nuder skrev boken bröt han mot dessa kriterium. Han omedveten sålde sin hederskodex genom boken. Att han hade blivit amerikansk influenserad är uppenbart, men att sälja sin heder för en billig penning har jag inte förväntat mig.

Socialdemokraterna som ett parti tror jag knappast har tagit skada, däremot ett ärr lämnas kvar till socialdemokratin.  I nuvarande moderna tider får man räkna med att det kommer alltid att finnas någon som vill tänja på gränserna. Pär Nuder är ett tydligt exempel.

Förutom att:

De som engagerar sig i politiken är helt vanliga människor som brinner för idéer och förändring och som ägnar sin fritid på kvällar och helger åt politiskt arbete för samhällets bästa. De ska kunna lita på att de centrala företrädarna omfattas av samma hederskodex som de själva.

är det synd för ungdomarna som fortfarande är vilsna när det gäller val av ideologin. Det kan vara förvirrande att veta att ett sådant beteende accepteras – att skriva en kritisk bok mot sitt eget parti -medan man fortfarande är en folkvald politiker.

Hederskodex till salu har importerats till Sverige, man kan undra vilka är köpare?? Jag kommer absolut inte att köpa boken av principiella skäl, men kommer att läsa den av nyfikenhet.

                                  @–>–>–>–    –<–<–<–@

Vilka skall finansminister Anders Borg imponera?

Den globalla finanskrisen verkar inte beröra regeringen trots att svenskarna stramar åt när det gäller konsumtion. Mindre konsumtion som kan leda till inbromsning i ekonomin, minskad sysselsättning, högre arbetslöshet, ökad utanförskap, och ökad socialbidragsberoende.

Regeringens stabilitetsplan  i form av ett garantiprogram som omfattar högst 1500 miljarder för att stödja bankernas och bostadsinstitutens finansiering är mycket påkostad jämfört med 1,5 miljarder okonkreta stöd för varslade arbetstagare i landet.

Medan mer än hälften av börsens värde hade försvunnit är regeringen fortfarande optimistisk.

Så optimisiskt att finansminister Anders Borg t o m tagit på sig ledaransvaret för Islands räddning. Detta trots att det fortfarande inte finns några konkreta åtgärder för tiotusentals varslade i hemlandet.

Man skall naturligtvis försöka hjälpa andra i nödläge men kan inte tyvärr finna någon glädje med det eftersom det inte görs speciellt för de sämst ställda i Sverige – de arbetslösa och sjuka – särskilt nu när de mest behöver det.

Vilka skall finansminister imponera? Island och dess invånare, EU ledare, finansmän?

Bör inte finansminister imponera de arbetslösa och sjuka i Sverige i första hand?

Eftersom det är väl fortfarande politik – där vanliga människor står i centrum – det handlar om?

Uppdaterad 081102

                                       @–>–>–>–   –<–<–<–@

Woman to woman

I partiledardebatten förra veckan anklagade vice statsminister Maud Olofsson (c) och Göran Hägglund (kd) Mona Sahlin för att slarva med budgettaken.

I en rapport från finansutskottet framgår det att båda två ministrar hade fel.

 I juridisk och teknisk mening har Maud Olofsson och Göran Hägglund inte rätt, förklarar också förre chefen på finansdepartementet Per Molander, som var arkitekten bakom den nya budgetlagen när den tillkom 1997.

Nu kan vice statsminister Maud Olofsson äntligen tiga om saken efter finansutskottet kommit med rapporten.

Och i fortsättningen kan hon även läsa på ordentligt först innan ett uttalande speciellt i egenskap som en vice statsminister, och en kvinna dessutom.

Det måste vara pinsam och skamlig för henne att anses som en skvallerbytta i regeringen.

I o f s det är tydligen ingenting mot att känna sig vara värd att erhålla två löner – som en statsråd och som en partiledare.

För att framför allt vara en kvinna i politiken är hon verkligen one of a kind!

                                         @–>–>–>–     –<–<–<–@

S-kvinnor på frammarsch

Carina Ohlsson - Riksdagsledamot och ordförande för S-kvinnor i Lidköping; Monica Green - Riksdagsledamot och ordförande för S-kvinnor i Skövde; och Nalin Pekgul - Ordförande för S-kvinnor i Sverige

Carina Ohlsson - Riksdagsledamot och ordförande för S-kvinnor i Lidköping; Monica Green - Riksdagsledamot och ordförande för S-kvinnor i Skövde; och Nalin Pekgul - Ordförande för S-kvinnor i Sverige

Fredagen den 24 oktober firade S-kvinnor i Lidköping sin 80-års jubileum.

Nalin Pekgul,         S-kvinnors ordförande, kom all the way från Stockholm för att fira dagen (läs kvällen) till ära.

Monica Green, Riksdagsledamot och även är S-kvinnnor ordförande i Skövde hämtade Nalin i Skövdes resecentrum. Yours truly fick även samåka med de två politiska starka damerna till Lidköping.

Sträckan Skövde – Lidköping är ca 5 mil (med reservation om att det kan vara fel) därför livliga diskussioner uppstod i bilen. Från olika kulturella firanden till Imelda Marcos samling av skor var bland de intressanta ämnena. Jag blev imponerad av Nalins intressé om den Filipinska politiken. Det var aldrig någon tyst minut med henne. Humor hade hon definitivt också.

Monica Green träffade jag personligen redan för mer än ett år sedan. Personkemin stämde direkt med henne. Hon är en mycket duktig och aktiv debattör -en ära att lära känna, på nära håll, en sådan politisk personlighet.

Intressanta människor, inspirerande tal, mycket god mat, alkoholfria drinkar och bra stämning gjordes att S-kvinnor firandet blev en lyckad tillställning.

                                     @–>–>–>–   –<–<–<–@

Anti-Robinhood träff

De anti-Robinhood partierna har haft förberedningar inför valet 2010.

De viktigaste punkterna diskuterades såsom de ekonomiska och skatte politiken, offentliga finanserna och några kommande taktiska insatserna.

Arbetsgruppen blir säkert till slut i form av konsulter i miljon belopp som Alliansen är mån av att anlita.

Fortsätt sänk skatter för de som har arbete och är friska, och fortsätt sänk ersättningar för de arbetslösa och sjuka för att öka utanförskapet och för att öka klyftorna är inte förvånande.

Samhällets hörnstenarna – sjukvård, utbildning, polis/rättsväsende, försvar – med stor sannolikhet privatiseras och börsnoteras.

Fortsätt försäljning av statliga egendomar till andra stater till högsta erbjudande prioriteras – undrar om slott, konst och antikviteter bevaras.

Den bortglömda FRA-lagen trädder i kraft som planerad.

Pga av nedragningarna på försvaret, för att försvara landet, tvingas de skandinaviska länderna att ställa upp pro bono vid behov.

Att triangulera är ett kännetecken där nya starka ord som bla a rättvisa, solidaritet, jämlikhet kommer att förvrängas för väljarna.

De nya moderaterna – ”de nya arbetare partin” – kan vara passé (det svenska folket kommer inte att gå på det en gång till) därför föreslås härmed namnet ”anti-Robinhood” t o m för hela Alliansen uppenbarligen pga dess konsekventa sättet att ta från de fattiga och ge till de rika attityden, och vars medkänslor till medmänniskorna ifrågasätts.

Uppdaterad 081030

                                            @–>–>–>–  –<–<–<–@

Att vara feg eller att vara taktiker – det är frågan

                      An english translation follows after the swedish text

Den fjärde och den sista ronden i partiledardebatten – politiska superveckan – avgjordes med en duell mellan Mona Sahlin och PM Reinfeldt i fredags.

A-kassan, regeringskonstellationer och varsel stod i fokus även den här gången.

När det gäller A-kassan är fortfarande arbetslösa och sjuka som är största förlorarna då PM Reinfeldt  fortfarande inte tvekar att ändra Alliansens politik i sakfrågan. Medkänslan som en ingrediens fanns inte i deras politik.

På en mycket viktig fråga som Mona Sahlin ställde när det gäller parti samarbetet kunde inte PM Reinfeldt svara rakt ut – om moderaterna kan tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna efter valet:

Svaret bara skulle göra det invandrarfientliga partiet intressant, det vore som att ”rulla ut röda mattan” sade PM Reinfeldt.

Frågan krävde ett ja eller ett nej svar. Men ett mycket fegt svar kom från en statsminister. Svaret även gav en dold signal att moderaterna kunde tänka sig ett samarbete med Sverigedemokraterna om det så behövs för att regera. En skrämmande taktik från en av nuvarande regerande partier.

Att vara feg eller att vara taktiker – det är frågan för PM Reinfeldt att svara tills valet 2010.

Mona Sahlin däremot gav ett mycket bestämd besked att aldrig låta Sverigedemokraterna få en vågmästarroll.

Media var angelägen om att skriva vem vann debatten. Det avgörs ju i valet 2010.

Men en klar segrare är Mona Sahlin då hon lyckades att få statsministern Fredrik Reinfeldt – han som, om inte han tvungen till, varken vill synas eller höras – att ställa upp på en superdebatt en hel vecka mot henne och övriga partier i oppositionen.

Trägen vinner!

                                                       IN ENGLISH:

To be a coward or to be a tactician – that´s the question

The fourth and last round of the party leaders debate – political super week – was resolved with a duel between Mona Sahlin and PM Reinfeldt last Friday.

A-kassan, the formations of the Government and notice of work termination  was still the main issues this time.

In the case of A-kassan,  still those who are unemployed and sick are the greatest losers when PM Reinfeldt still doesn´t hesitate to change the alliance policy in the issue. Compassion was not an ingredient in their policies.

On a very important issue that Mona Sahlin asked in terms of party cooperation, PM Reinfeldt could not give a straight answer – if the moderates are willing to cooperate with the Sweden Democrats after the election:

The answer would only make this anti-immigrant party interesting, it would be like rolling for them the ”red carpet” said PM Reinfeldt.

The question required a yes or a no answer. But a very cowardly response came from the Prime Minister. The answer also gave a hidden signal that the moderates could think of a cooperation with Sweden Democrats if so needed to govern. A terrifying tactics from one of the present reigning political parties.

To be a coward or to be a tactician – that´s the question PM Reinfeldt has to deal with until the election of 2010.

Mona Sahlin, however, gave a very firm message to never let the Sweden Democrats hold the balance of power.

Media was keen to write who won the debate. It depends, of course, on the election results in 2010.

But an obvious winner  is Mona Sahlin thus she managed to convience our Prime Minister Fredrik Reinfeldt – he who, if he is not obliged to, neither want to be seen nor be heard – to take part in a super debate for a week against her and the other parties in the opposition. 

Persistency wins!

                                             @–>–>–>–    –<–<–<–@