Manilas glömda barn – Alliansens bortvalda fattigdom

Manila bay

Manila bay

En dokumentär film om Manilas glömda barn  sändes i Svt igår kl 22:00.

En hjärtekrossande dokumentär om hur tusentals familjer lever av sopor på ett berg av sopor. Hur utsatta barn, som inte har några föräldrar som ens har råd att skicka de till skolan – även om det finns kostnadsfria statliga skolor – fördriver tiden, till och med genom att stjäla för att överleva dagen.

Filippinerna brottas med många problem – hög nativitet, både lagen och religionen som förbjuder abort, plundrad ekonomi under Marcos Regimen, politiskt motsättningar, hög arbetslöshet, låga skatter m m.

Vad egentligen är syftet med att visa dokumentären har jag ingen aning om.

Vill man visa för att jämföra hur bra Sverige har det?

Eller vill man väcka opinion för att bevisa för Alliansregeringen hur felaktigt man hade beslutat att fasa ut biståndet till landet? (sidan 3, pkt 6) 

Ett viktigt skäl till att utvecklingssamarbetet fasas ut är en bedömning av att Sverige inte kan bidra lika effektivt i dessa länder som i de länder till vilka regeringen avser fokusera samarbetet. Biståndet är i flera fall väl fungerande i utfasningsländerna, men jämfört med de kvarvarande samarbetsländerna finns inte samma förutsättningar till fördjupning och stärkt samarbete. På olika sätt ska Sverige bibehålla och utveckla relationer med länder där utvecklingssamarbetet fasas ut.

 Baloney! Struntprat!

Vill regeringen ha fördjupning och stärkt samarbete finns det många NGOs (Non Governmental Organisations) eller föreningar som helhjärtad jobbar ideellt för att hjälpa sina fattiga landsmän. Det är fantasilös av regeringen att inte tillfråga dessa organisationerna eller föreningarna.

Gunilla Carlsson indirekt påstår att Filippinernas extrema fattiga folk behöver inte Sveriges bistånd. Att ca 20% – 18 miljoner – av landets befolkning som lever under 1:-USdollar  (ca 7 kronor) om dagen – FNs definition av fattigdom – är inte tillräckligt fattiga för att erhålla en del av Sveriges bistånd, för år 2009 30,1 miljarder, vilken t o m ökades till 34 miljarder kronor.

”Som biståndsminister har jag ett dubbelt ansvar. Dels gentemot de enskilda människorna i våra samarbetsländer, dels gentemot våra egna skattebetalare. Sveriges bistånd ska göra skillnad där det behövs allra mest.”

Det är inte Alliansens fel att det finns extremt fattigdom på Filippinerna, men har man för avsikt att hjälpa genom SIDA:

Sida ska bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor

skall man definiera vad man menas med ordet ”fattigdom”.

Eller att man bör ändra målet som står i UDs websida:

Målet för det internationella utvecklingssamarbetet är att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor.

Det bör stå …för vissa utvalda fattiga människor i vissa utvalda länder.

Alliansregeringen annars endast ger falska förhoppningar till extremt fattiga folk som i detta fallet finns på Filippinerna, och väljer bort vissa kategorier utan att deklarera orsakerna.

Ett typiskt exempel på Alliansens selektiva, ojämn fördelade och orättvis politik.

Det tydligen behövs många Percy Barnevik som hjälper fattiga genom hand in hand, för att ge dessa ett hopp om framtiden, ett liv värd att leva, och en bättre värld att leva i.

                                       @–>–>–>–   –<–<–<–@

 

2 kommentarer

  1. Bestofmankind

    Jag såg också TV-programmet om gatubarnen i Manilla och det som gjorde mig mest ont var den hjärtlöshet myndighetspersoner visade dessa barn. Alla nationer utom USA och Sudan har skrivit på FN´s s.k. Barnkonvention och det som behövs är tydligen sanktionsåtgärder mot de nationer som bryter mot denna överenskommelse.
    En svensk insats i Manilla skulle kunna vara att erbjuda spiraler för att begränsa antalet barn hos alla dessa fattiga kvinnor. Jag tror att barnbegränsning är den mest elementära åtgärden för att dessa kvinnor ska ha en chans att ge sig själva och sina barn en dräglig tillvaro.

  2. Hillary2,

    Att erbjuda spiraler till alla fattiga kvinnor är en mycket bra idé. Fast nu finns det inga möjligheter till sådana insatser.

    Att dela ut stipendier till gymnasiestuderande – som vi gör – för maten i skolan och transportkostnader till/från skolan är även en mycket bra hjälp.


Sorry, the comment form is closed at this time.

Comments RSS