”Jorden som arbetsplats”

Svt – genom programet korrespondenterna – har åter igen visat en dokumentär om Filippinerna. Den här gången handlar det om att emigranterna är Filippinernas största exportvara.

Ännu en gripande beskrivning – om alla dessa mer än 9 miljoner Filippinier som arbetar i olika delar av världen. Det motsvarar 10% av den totala befolkningen av cirka 90 miljoner invånare.

Ur emigranternas – och dess anhörigas – synpunkter är att arbeta utomlands ett sätt att tjäna pengar mycket mer än vad man gör i hemlandet. Nackdelarna finns naturligtvis många men det svåraste är att vara ifrån sina kära. Det är oändliga uppoffringar, avvägningar och prioriteringar som emigranterna har i åtanken. Att ge sina barn en möjlighet till en bättre utbildning – att skicka dem till college – är det högsta ambitionen därför man står ut med att arbeta utomlands.

Utbildningen kostar på Filippinerna. Det finns olika alternativ som passar till allas ”plånböcker”. Men är man extrem fattig då har man inte ens råd till en kostnadsfri statlig grundskola som innebär att man ändå måste betala för maten i skolan, och måste även ha möjligheten att ta sig till skolan. Dessa kostar. Ju högre skolnivå man läser, ju mer kostar det.

Ur statens synpunkter är emigranterna det största inkomstkällan, därför har man kallat de modern heroes. En inspirerande benämning som en del – emigranterna själva – inte delar uppfattningen om. De i stället – i frustration – anser sig själva som slavar.

Säg vad de emigranterna själva vill, faktum kvarstår dock att de tillför mycket ekonomiskt till hemlandet. Det är de som försörjer landet. Det är de som står ut med att leva under svåraste förhållanden. Det är de som har starka psyke att vara långt ifrån familjen i flera år.

Jag har tyvärr ingen makt att förändra någonting, det enda jag kan göra är att hysa en stor respekt och medkänslor till alla dessa emigranterna som har jorden som arbetsplats.

Fattigdomen…samma orsaken varför jag – som så många andra Filippinier bosatta i Sverige – kämpade hårt för att kunna få behålla den svenska ambassaden på Filippinerna som numera är nedlagd. Det var ett indirekt sätt att hjälpa landet. Att genom ambassadens existens kunde många svenska turister våga besöka landet, eller att många svenska företag skulle våga investera i landet.

Men tyvärr har sittande regeringen- Alliansen – en annan uppfattning. En självklarhet för mig, som var obegripligt för dem. En mycket liten kostnad för Sverige som betyder mycket för det fattiga landet. En mycket annorlunda värld som folket i i-länder kan bara bli upplyst om genom en dokumentär film. En verklighet för många miljarder fattiga som finns överallt i världen.

Om dokumentären hade visat på Svt för ett år sedan kanske hade man fått chansen att behålla den svenska ambassaden i Manila. Den kanske hade väckt starka känslor och debatt. Man kanske hade behållit den svenska ambassaden – inte på grund av handeln – men åtminstone p g a medkänslor till sina medmänniskor eller varför inte av barmhärtighet. Vem vet? Det kanske fanns en aning hjärtliga och själsliga förståelse i Alliansens utrikespolitik när det gällde ambassadsfrågan.

Nu till realiteten…att det finns TROn till gud och sig själv, HOPP om en bättre framtid, och djup KÄRLEK till sina anhöriga – därför klarar emigranterna av att ha jorden som sin arbetsplats.

Alla – oavsett nationaliteten – har rätt till att sträva efter ett bättre liv!

                                          @–>–>–>–  –<–<–<–@

2 kommentarer

  1. Bestofmankind

    Jag såg inte dokumentären men din beskrivning är väldigt talande.

    Ha det gott och fortsätt att kämpa!

  2. Kul att du tittar in!🙂


Sorry, the comment form is closed at this time.

Comments RSS