Högeralliansen – fortfarande ”loosers”

Med 5,7 procent skillnaden i SIFOs opinionsmätning är regeringen fortfarande looser sedan seger av valet 2006.

Ännu en opinionsmätning som bevis på att valet 2006 var många av svenskarnas största misstag.

Socialdemokraterna är fortfarande det största partiet någonsin och är ledande tillsammans med övriga i den rödgröna blocken. Detta innebär med andra ord att de flesta svenskar fortfarande tror på jämlikhet, solidaritet och rättvisa oavsett plånbokens storlek:

Vår politik

Socialdemokratin är en frihetsrörelse. Vår politik handlar ytterst om att möjliggöra för var och en att göra sina egna livsval – att få ett arbete, att kunna bilda familj, att kanske läsa den där utbildningen som man drömt om – att kunna förverkliga sitt livs äventyr.

Jämlikhet
Vi vet att verklig frihet förutsätter jämlikhet. Och att verklig frihet kräver både solidaritet och eget personligt ansvar. I ett Sverige där klyftorna ökar mellan fattiga och rika och där människor diskrimineras på grund av kön, kulturell bakgrund, etnicitet, funktionshinder eller sexuell läggning minskar inte bara friheten för de mest utsatta. Ökade klyftor och utanförskap minskar allas frihet. Därför är en av de viktigaste uppgifterna för vår politik att ge alla, och inte bara några, möjlighet att färdas väl genom livet.

Jobb och välfärd
Med hjälp av en stark tillväxt och ökade resurser vill vi minska klyftorna, trycka tillbaka inkomstskillnaderna och förstärka välfärden. Det handlar om satsningar för att skapa fler jobb och pressa tillbaka arbetslösheten. För ingen är så ofri som den som inte har en egen försörjning, inte får göra nytta, inte känna sig behövd. Det handlar om satsningar på välfärden, så att ingen behöver känna oro för om den kommer att finnas där den dag hon eller han behöver den. Satsningar för att skolan ska ge kunskap till alla barn, för att sjukvård och äldreomsorg ska finnas där för alla, oavsett plånbokens storlek. Det handlar om att bygga starka och uthålliga trygghetsförsäkringar så att den av oss som en dag blir utan jobb eller drabbas av sjukdom får snabbt och bra stöd att komma tillbaka. Och det handlar om att vi gemensamt tar ett ansvar och bidrar solidariskt till detta via skattesedeln. För ingen tjänar på att några lämnas efter.

                                 @—>—>—>—    —-<—<—<—@

Uppdaterad 090126

Annonser

Regeringens mirakelkur – ”smslån” till småföretagarna

Det finns inga mirakelkurer påstår än en gång statsminister Fredrik Reinfeldt i dagens Aftonbladet.

Visst finns det! Människorna är skapade för att uppnå de omöjliga. Det gäller bara att ha känsla för att hitta dem. Det är då regeringen kommer in i bilden, och när de anser att det finns inga, gäller även att uppfinna egna mirakelkurerna.

Oavsett vilka sitter i regeringen görs olika satsningar för landet.  Men det handlar inte om just att man satsar, det handlar mest om hur man satsar, till vilka är satsningar riktade emot – behövande, svaga och sjuka eller förmogna och välbetalda – och vilka effekter har satsningarna.

Att sänka skatten och tro att marknaden sköter resten är fortfarande en bekväm och prestationslös politik.

Riksbanken har gjort sitt med den historiska och drastiska säkningen av reporäntan. Fortfarande väntar landet för finansiella stimulansåtgärder – mirakelkurer – som ger starka påverkan. Att agera som en reservbank till småföretagarna genom uppskov med betalningar av skatt i två månader är ett kortsiktigt tänkande. Det förhalar enbart problemen som finns.  Att dessutom debitera 8% ränta för lånet är 220% mer än vad staten själv lånar upp. Det är likvärdigt dem dyra akuta smslånen för privata personer som en del ibland är tvungna att låna.

 8 procent framstår som väldigt högt utifrån att staten själv lånar upp till en ränta på kanske 2,5 procent, säger Krister Andersson, chef för skatteavdelningen på Svenskt Näringsliv.

Åh yes, det är även finansminister Anders Borg som har en av årets bästa citat i fjol:

Talla inte i godisskålen!

som nu själv tallar i godisskålen genom att ta en ocker räntesats.

När även självaste finansministern förutsäger att det är vinter i ekonomin under våren, sommaren och höstenåterstår för hela regeringen att göra sitt jobb – att uppfinna effektfulla mirakelkurerna.

Bli påmind att det är brådskande. Antal arbetslösa stiger och de sjuka fortfarande lider av dagens Moderatledda regeringens politik.

                                      @–>—>—>—    —<—<—<—@

Pres. Barack Obama – a ”change” himself

Igår den 20 jan 2009 svor President Barack Obama eden som 44:e president av USA.

Bevittnade av cirka 2 miljoner på plats blev dagen en historisk folkfest.

President Barack Obamas tal är utomordenligt genomarbetat som innehåller mycket mänskliga drag – tro, hopp, ansvar och skyldigheter.

Talet var mycket inspirerande och berörande för många (med reservation för pessimisterna.)

I sammanfattning innebär Pres. Barack Obamas tal att vi, alla, är lika oavsett färg, ras eller religion, och vi, alla, har lika mycket att ge oss själva, till landet och till världen. Vilken innebär att trots att jag inte är en amerikansk medborgare känner jag mig direkt träffad, och en del av hans tal.

Talet var kanske inte ett typiskt tal som en svensk politiker har förväntat sig men en sak är uppenbart, Pres. Barack Obama är ett levande bevis på att klyftan har blivit mycket mindre mellan de vita och färgade.

Det är redan en historisk seger, och har just precis börjat !

                                   @—>—>—>–   –<—<—<—@

Israeliska ”veni vidi vici”

Jag kom, jag såg, jag segrade! –  så var det säkert för Israels Premiärminister Ehud Olmert efter sin deklaration av ett ensidigt eldupphör.

Premiärministern – å Israels vägnar – bestämde en kraftig markoffensiv i Gaza, uppnåde målet att förstöra infrastruktur och tilltänkta gömställena, och sedan deklarerade ett ensidigt eldupphör för att inte ge Hamas någon chans till en heroisk titel.

Det kunde vara en film men tyvärr en sann historia på bekostnad av 1230 dödsoffer och flera tusen skadade.

Ett slag under bältet mot mänskligheten!

                                @–>–>–>—   —<–<–<–@

Oj då, ordet ”privat” är en privat sak för Littorin

Det är sällan jag har tid att snabbt kommentera något nästan direkt efter artikelns publicering, men det här är för bra för att vänta med. Det är inte bara barnsligt men även mycket komiskt – när Littorin rasade ur kammaren.

Här är Luciano Astudillos (S) anförande:

”…..det är så att Littorin är allmän känd för att vara rätt kreativ i sina lösningar både i det privata och det politiska……

Oj oj oj, ordet ”privat” var tydligen för personligt för Littorin. Pessismisterna kallar även anförandet ett påhopp.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är för självupptagen för att ha tid att sätta sig i arbetslösas situationer. Alla dessa arbetslösa som fick sänk a-kasseersättningar och sänk a-kassedagar. Arbetslösa som är tvungna att flytta ifrån/med familjen för att jobbet finns inte där man bor. Deltidsarbetslösa som är tvungna att säga upp sig och i stället stämpla för att överleva. Arbetslösa som i överhuvudtaget inte hittar några jobb eller bli anklagade som fuskare vid jobsökanden.

Är inte dessa ekonomiska försämringarna privat sak för de drabbade? Nej, för Littorin är dessa försämringarna inte en privat sak, tydligen var det only business as usual.

Att ta åt sig och rusa ut från kammaren – för att Luciano Astudillo råkade använda ordet privat – är även ett stort hån mot alla arbetslösa och varslade i dagens jobbkris där regeringen är totalt handlingsförlamad.

Hur kunde Littorin?

….men….vänta ett tag….

…..tekniskt sett gjorde Littorin en walkover!

                                    @–>—>—>—    —<—<—<–@

Högeralliansens ”same old story”

I förrgår var årets primär på partiledardebatten. Den moderatledda regeringen har inget nytt att komma med. Tröttsamt.

Så vad var regeringens budskap angående krisen?

Samma som har gällt sedan den exploderade under hösten: Vi ska vara försiktiga med statsfinanserna, men om det blir nödvändigt så vidtar vi ytterligare åtgärder.

Fredrik Reinfeldt:

– Låt mig vara tydlig med en sak: det finns inga mirakelkurer, sade han.

Det är sant det finns inga mirakelkurer – för att dem endast är för troende och regeringen knappast är det. Statsministern har tydligen inte fattat att det är de själva som har makten att producera egna mirakelkurerna. Att sänka inkomstskatter som en huvud ideologi, och sedan låta marknaden sköta resten,  är en bekväm och prestationslös politik.

Varslar ökar fortfarande på varje dag som går. Att t o m  attackera Volvo när bolaget kräver hjälp med permitteringslön upprör och är ovärdig en statsminister. Inga andra konkreta handlingar har presenterats enbart abstrakta sådana.

Detta kallas att ta ansvar enligt Maud Olofsson:

– Vi är rädda om skattebetalarnas pengar. Därför lovar vi inte guld och gröna skogar, säger hon.

Skattebetalarnas pengar där även sjuka och arbetslösa har betalat, och fortfarande betalar sina andelar men är sist i kön att få utnyttja fördelarna när mest behöver dem. I min värld kallas det annorlunda människosyn och människovärde.

Högeralliansens försökt att fokusera bort huvudfrågan till kommunism misslyckades totalt. En mycket fokuserad Mona Sahlins vass replik dominerar:

Nej, faran består enligt s i nuvarande regerings krassa behandling av sjukskrivna, där de riskerar att utförsäkras på ett inhumant sätt av skattesänkningar som ätit upp det forna budgetöverskottet och nu i stället resulterat i ett underskott direkt motsvarat av dessa skattesänkningar.

– Det är inte vänsterpartiet som är hotet för de sjukskrivna som nu blir utförsäkrade, sa Mona Sahlin.

Lars Ohly engagerar:

– Gör nåt! Människor blir arbetslösa i en takt vi inte sett på årtionden. Människor lider av er politik!

Jag beundrar Lars Ohlys kamp. Vem vet kanske i någon vacker dag kommer högeralliansen få en uppenbarelse – en förståelse för vad det innebär att människor lider med deras politik. Vi som vet får inte förlora hoppet.

När det gäller Gaza är ett markerande uttalande från en statsminister för mycket begär. Att hävda sin makt och position inför världen är för stort ansvar när han knappt klarar de inrikes kriserna.

Att PM Fredrik Reinfeldts regering är passiv i många frågor vet de flesta.

Att oppositionens känslomässiga sann engagemang kan inte döljas i deras agerande – som andra vill uppfatta som arga – vet de flesta också.

Frågan är hinner högerregeringen att analysera sig självt under resten av tiden i makten? Inte för regeringens skull  men för folket som de betjänar.

För…det är väl fortfarande politik det handlar om och inte marknadsföring?

                                     @–>—>—>—   —<—<—<—@

”Responsibility to protect” efterlyses

När det gäller konflikten mellan Israel och Hamas i Gaza var hårda ansträngningar av FN blev helt utan effekt.

Natten till fredagen kom så den eftertraktade FN-resolutionen som uppmanar till ”omedelbar och hållbar” vapenvila mellan Israel och Hamas. Samt vädjar till Israel att lämna Gaza och ge obehindrat tillträde för humanitär hjälp. Men det dröjde inte många timmar innan det stod klart att båda sidor i konflikten ger fullkomligt tusan i FN:s resolution.

FN resolutionen röstades fram av 14 stater och en nedlagd röst från USA. Att USA har tagit fram resolutionen, och därefter avstod från att rösta hjälpte ingenting. USAs agerande gav en symbolisk och dold signal för båda Israel och Hamas att fortsätta med konflikten.

Nu när varken Israel eller Hamas lyder FNs resolutionen är det FNs medlemsstaternas kollektiv skyldighet att ingripa för att skydda 1,5 miljoner befolkning i Gaza. Detta genom FNs Responsibility to protect (R2P) principen:

Responsibility to protect brukar förkortas som R2P. Principen om skyldighet att skydda antogs av FN:s medlemsstater på FN:s toppmöte år 2005. Därmed slogs fast att det är varje stats skyldighet att skydda sin befolkning mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten samt att vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga sådana brott. Medlemsstaterna enades också om att det internationella samfundet har en kollektiv skyldighet att ingripa för att skydda en befolkning, om nödvändigt med åtgärder  efter säkerhetsrådsbeslut i enlighet med FN-stadgans kapitel VII, när den berörda staten inte kan eller vill leva upp till sina skyldigheter.

Som medborgare i en medlemsstat av FN bör vi omgående efterlysa implementeringen av denna princip.

Eller är denna princip även ”ett spel för gallerierna”?