Oj då, ordet ”privat” är en privat sak för Littorin

Det är sällan jag har tid att snabbt kommentera något nästan direkt efter artikelns publicering, men det här är för bra för att vänta med. Det är inte bara barnsligt men även mycket komiskt – när Littorin rasade ur kammaren.

Här är Luciano Astudillos (S) anförande:

”…..det är så att Littorin är allmän känd för att vara rätt kreativ i sina lösningar både i det privata och det politiska……

Oj oj oj, ordet ”privat” var tydligen för personligt för Littorin. Pessismisterna kallar även anförandet ett påhopp.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är för självupptagen för att ha tid att sätta sig i arbetslösas situationer. Alla dessa arbetslösa som fick sänk a-kasseersättningar och sänk a-kassedagar. Arbetslösa som är tvungna att flytta ifrån/med familjen för att jobbet finns inte där man bor. Deltidsarbetslösa som är tvungna att säga upp sig och i stället stämpla för att överleva. Arbetslösa som i överhuvudtaget inte hittar några jobb eller bli anklagade som fuskare vid jobsökanden.

Är inte dessa ekonomiska försämringarna privat sak för de drabbade? Nej, för Littorin är dessa försämringarna inte en privat sak, tydligen var det only business as usual.

Att ta åt sig och rusa ut från kammaren – för att Luciano Astudillo råkade använda ordet privat – är även ett stort hån mot alla arbetslösa och varslade i dagens jobbkris där regeringen är totalt handlingsförlamad.

Hur kunde Littorin?

….men….vänta ett tag….

…..tekniskt sett gjorde Littorin en walkover!

                                    @–>—>—>—    —<—<—<–@

Annonser

Högeralliansens ”same old story”

I förrgår var årets primär på partiledardebatten. Den moderatledda regeringen har inget nytt att komma med. Tröttsamt.

Så vad var regeringens budskap angående krisen?

Samma som har gällt sedan den exploderade under hösten: Vi ska vara försiktiga med statsfinanserna, men om det blir nödvändigt så vidtar vi ytterligare åtgärder.

Fredrik Reinfeldt:

– Låt mig vara tydlig med en sak: det finns inga mirakelkurer, sade han.

Det är sant det finns inga mirakelkurer – för att dem endast är för troende och regeringen knappast är det. Statsministern har tydligen inte fattat att det är de själva som har makten att producera egna mirakelkurerna. Att sänka inkomstskatter som en huvud ideologi, och sedan låta marknaden sköta resten,  är en bekväm och prestationslös politik.

Varslar ökar fortfarande på varje dag som går. Att t o m  attackera Volvo när bolaget kräver hjälp med permitteringslön upprör och är ovärdig en statsminister. Inga andra konkreta handlingar har presenterats enbart abstrakta sådana.

Detta kallas att ta ansvar enligt Maud Olofsson:

– Vi är rädda om skattebetalarnas pengar. Därför lovar vi inte guld och gröna skogar, säger hon.

Skattebetalarnas pengar där även sjuka och arbetslösa har betalat, och fortfarande betalar sina andelar men är sist i kön att få utnyttja fördelarna när mest behöver dem. I min värld kallas det annorlunda människosyn och människovärde.

Högeralliansens försökt att fokusera bort huvudfrågan till kommunism misslyckades totalt. En mycket fokuserad Mona Sahlins vass replik dominerar:

Nej, faran består enligt s i nuvarande regerings krassa behandling av sjukskrivna, där de riskerar att utförsäkras på ett inhumant sätt av skattesänkningar som ätit upp det forna budgetöverskottet och nu i stället resulterat i ett underskott direkt motsvarat av dessa skattesänkningar.

– Det är inte vänsterpartiet som är hotet för de sjukskrivna som nu blir utförsäkrade, sa Mona Sahlin.

Lars Ohly engagerar:

– Gör nåt! Människor blir arbetslösa i en takt vi inte sett på årtionden. Människor lider av er politik!

Jag beundrar Lars Ohlys kamp. Vem vet kanske i någon vacker dag kommer högeralliansen få en uppenbarelse – en förståelse för vad det innebär att människor lider med deras politik. Vi som vet får inte förlora hoppet.

När det gäller Gaza är ett markerande uttalande från en statsminister för mycket begär. Att hävda sin makt och position inför världen är för stort ansvar när han knappt klarar de inrikes kriserna.

Att PM Fredrik Reinfeldts regering är passiv i många frågor vet de flesta.

Att oppositionens känslomässiga sann engagemang kan inte döljas i deras agerande – som andra vill uppfatta som arga – vet de flesta också.

Frågan är hinner högerregeringen att analysera sig självt under resten av tiden i makten? Inte för regeringens skull  men för folket som de betjänar.

För…det är väl fortfarande politik det handlar om och inte marknadsföring?

                                     @–>—>—>—   —<—<—<—@