AMF- mycket mer att leva för direktörerna

AMF-skandalen fortsätter skrivas om i media. 

Artiklarna som är så vinklade att det verkar som Wanja Lundby-Wedin är den mäktigaste i AMF styrelsen och har ensam befogenheter om besluten som fattas där.

Fokuseringen på Wanjas oaktsamhet är så prioriterad att en undersökning har gjorts om hennes trovärdighet. Halva Sverige vill ha bort LO-basen, sägs det. Vilken besvikelse för motståndaren! Trots all smutskastning och svartmålning lyckades enbart undersökningen med 50% emot henne. M a o finns det fortfarande 50% som litar på Wanjas förmåga.

Oavsett drevet på Wanja, kvarstår dock det faktum att en utredning behövs  angående systemet om bonusarna. Direktörernas generösa ersättningar skall vara i proportion till prestationer med positiva resultat i balansräkningen. Ett underskott i balansräkningen talar för sig självt att det finns inga resurser att fördelas.

Lagarna är även till för att sätta balans mellan kapitalismen och girigheten.  Att den moderatledda regeringen tog bort taket om bonusar förenklades det för direktörerna att fritt sätta sina egna gränser. Gränserna som kunde inte vara verklighetsanpassade. AMF-skandalen är ett aktuellt exempel på detta.  AMF som skall vara mer att leva för pensionärerna, och inte mycket mer att leva för direktörerna.

Det behövs en tydlig politik som sätter stopp på girigheten.

Återinföra bonustaken – både i den statliga och privata sektorn!

                                 @—>—>—>—   —<—<—<—@