Ambassader och konsulat – en symbolisk bro av länderna

Min hjärtefråga – ambassader/utlandsmyndigheter – har Urban Ahlin och Jan Eliasson skrivet om i Svds brännpunkt.

Om regeringens planerade nedläggningar av utlandsmyndigheter genomförs kommer Sverige tillsammans med Albanien och Moldavien att vara de enda europeiska länder som inte har representation i världsstaden New York.

På den aktuella nedläggningslistan lär finnas, utöver New York, generalkonsulaten i Los Angeles, Kanton och Kaliningrad samt ambassaderna i Colombo och Alger. Efter det svenska EU-ordförandeskapet hotas också flera ambassader i olika EU- länder.

Många läsare på Carl Bildts blogg för över ett år sedan, kommer säkert ihåg min kamp mot nedläggningen av ambassader i allmänhet och den i Manila i synnerhet. Tyvärr förlorade jag kampen. En kamp liknande David mot Goliath. I myten vann David, i motsatsen mot min verklighet. Jag till och med hoppades på en mirakel, men den uteblev. Att be och böna till Carl Bildt och den moderatledda regeringen var som att tala med väggarna. Det är sant, bevisad av erfarenheten.

Ambassader och konsulat berör inte enbart utrikes-, bistånds- och näringspolitiken, den även berör den moraliska delen,  en fundamental hörnsten – en symbol – av vänskapen.

Förutom att:

De massiva nedläggningarna gör att Sverige backar in i framtiden. Svensk ekonomi är exportberoende och vi lever i en tid där varje månad innebär nya varselrekord, massarbetslöshet hotar och den ekonomiska nedgången riskerar att bli historisk.

är det en förölämpning och väldigt provokativt att stänga ambassader i andra länder. Aspekten som Carl Bildt och den moderatledda regeringen ignorerar.

Förr eller senare kommer repressalierna på något sätt – synligt eller osynligt. I vilket sätt beror det på ländernas principer, värderingar och uppfattningar.

Handeln och den goda relationerna blir mest lidande.

Detta just pga Carl Bildts arroganta och empatilösa utrikespolitik.

                                @—>—>—>—   —<—<—<—@