An alternative Foreign Policy with substance

Den 16 feb presenterade regeringen sin utrikesdeklaration och oppositionen, bla Socialdemokraterna, sin alternativa utrikesdeklaration för 2011.

Kontentan i Socialdemokraternas utrikesdeklaration är bla:

  • USA och EU har låtit kortsiktiga intressen om stabilitet överskugga behoven av demokrati och mänskliga rättigheter i främst Nordafrika. Vi vill se ett slut på denna kontraproduktiva politik för att istället främja demokratisering och mänskliga rättigheter. På det viset uppnås verklig stabilitet.
  • Sverige bör ställa sig bakom de krav som finns på en undersökningskommission som ska utreda om juntan i Burma gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten. När EU nästa gång ska behandla frågan om sanktioner mot Burma bör Sverige driva att EU fortsatt ska pressa Burmas regim till demokratiska förändringar.
  • Sverige bör erkänna Palestina så snart som möjligt. Sverige bör slopa viseringsavgifterna för medborgarna i de länder som ingår i det Östra Partnerskapet. Vitryssarna känner sig inte bara innestängda av sin regim utan också utestängda av EU.
  • Sverige ska öka sitt FN-engagemang genom att skapa en vängrupp av länder som arbetar för att stärka FN och dess reformarbete. Sverige bör utse ett särskilt sändebud som ska arbeta för Dawit Isaaks frigivning.
  • Socialdemokraterna kommer noggrant att bevaka att regeringen uppfyller överenskommelsen om Afghanistan-insatsen så att det blir en verklig övergång från stridande till stödjande insatser. Socialdemokraterna kräver också en blocköverskridande överenskommelse om utrikesförvaltningen. Nedläggningen av utlandsmyndigheter har passerat en kritisk gräns.
  • När det gäller Nordafrika – i aktuella fallen av Tunisien och Egypten –  har Socialdemokraterna tydligt och koncist ställt sig bakom demonstraternas krav på de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna, att befria sig från sina diktatorer.

    Lik den Danska PM Lars Loke Rasmussen som var först som Europas ledare att kräva Egyptiens Mubaraks avgång, krävde även Urban Ahlin Mubaraks avgång. Däremot var regeringens Carl Bildt enbart mumlande i sin blogg.

    I fallet Libyen har Carl Bildt gjort sig känd för  “Att inte ta ställning för den ena eller andra sidan”. Uttalandet som motsäger hans egen utrikesdeklaration:

    “Men låt ett vara klart: vårt engagemang för frihet och demokrati söder
    om vår Union måste vara lika starkt som vårt engagemang för frihet och
    demokrati öster om vår Union. Det handlar om deras frihet – men det
    handlar också om vår fred.”

    Tills dagens datum har  Carl Bildt fortfarande inte ändrat sin inställning om Libyen. President Obama däremot har fördömt kraftigt våldet där.

    Vår egen statsminister Fredrik Reinfeldt är mystiskt stum  om detta brutalitet. Han har inte uttalat sig något.

    När det handlar om Burma har Urban Ahlin och Olle Thorell redan hunnit med att besöka frihetsikon Aung San Suu Kyi i hennes residens i Rangoon:

    Aung San Suu Kyi underströk vikten av att omvärlden upprätthåller sanktionerna mot Burma.

    Angående ambassadnedläggningarna vägrar fortfarande Carl Bildt att acceptera  oppositionens erbjudande när denne har sträckt sin hand för en blocköverskridande överenskommelse. Detta trots att ambassader kan räddas om Carl Bildts brister åtgärdas.

    I verkligheten när fina ord skall förvandlas till handling  finns det bara en utrikesdeklaration med stark retorik och substans – den socialdemokratiska utrikesdeklarationen!

                            @—>—>—>–    –<—<—<—@

    Uppdateringar:

    2011-02-25 Bildt sätter gas och olja före demokrati  /Aftonbladet

    2011-02-25 Bildts och västs flata hållning skälls ut   /DN

    2011-02-25 US imposes sanctions on Libya  /Nytimes

    2011-02-26 Den som tiger den samtycker /Aftonbladet

    2011-02-26 Libya in crisis, live coverage / The guardian

    2011-02-26 Al Jazeera english live stream

    2011-02-26  Is international intervention in Libya imminent and/or justified? /The guardian, Ibish blog (Best TV Spokeperson for the Arab Cause /New York Press)

    ”So the problem of international intervention is not nearly as simple as some people are making it out to be because the steps that are being proposed may well prove ineffective and require stronger measures requiring a much more serious committment, and more blowback, internal and external opposition and unintended consequences. On the other hand, following the demonstrated ruthlessness of Qaddafi and, especially, his blatant threats in his speech today of greatly escalated violence, atrocities and massacres and his approving invocation of various dreadful incidents around the world as a model for how to deal with rebellion and insurrection, doing nothing may be even less attractive or defensible than starting to seriously do something on an international basis in spite of the considerable risks.”

    2011-02-26  Act Now /Hussein Ibish, Foreign Policy

    ”Symbolic actions such as freezing assets and economic sanctions are already overdue. A no-fly zone, in spite of its obvious limitations, should be organized as quickly as possible. Its creation will imply a commitment to protect the Libyan people from serious, sustained mass atrocities, and if it comes to that, the international community should be prepared to live up to its responsibilities — in spite of the present risks. The dangers of escalation shouldn’t be overblown: The regime’s unpopularity, its loss of control of much of the country and growing military, bureaucratic, and diplomatic defections suggest that Western boots on the ground could well be unnecessary.

    The international community not only has solid practical reasons to intervene in Libya — it has a legal obligation. The invocation of the principle of the ”responsibility to protect,” which was developed post-Rwanda and endorsed by the U.N. Security Council in 2006, may become unavoidable if the situation in Libya continues to deteriorate. The doctrine commits the international community to taking timely and decisive action to stop mass atrocities when states are either committing, or unable to stop, them. Can anyone seriously doubt that this is becoming increasingly applicable to Libya?

    International action in Libya also provides the United States and its allies with an opportunity to make an important and positive contribution to the upheaval currently under way across the Middle East. The widespread alarm in the Arab world about the Qaddafi regime’s brutal tactics against the Libyan people means that aggressive international action would almost certainly be welcomed by the Arab public. Unlike other Western interventions in the region, humanitarian action in Libya would place the United States and the West on the side of the aspirations of millions of ordinary Arabs — and on the right side of history and the wave of democratization sweeping the region.”

    2011-02-26  Obama: Avgå nu, Gaddafi /Aftonbladet

    2011-02-27  Världens ledare: Nu måste Khaddafi avgå  /Expressen

    ”Världens ledare blir tydligare i sitt budskap till Libyens diktator:
    Khadaffi måste gå.
    Men Sveriges utrikesminister Carl Bildt (M) vill fortfarande inte instämma i kraven.”

    2011-03-01  Europa tänkte fel om arabvärlden  /Svd

    ”Libyen. De såg inte hur arabiska regimer förnedrade sina medborgare och kvävde människors behov av sociala, ekonomiska och politiska friheter.

    •De trodde inte att de arabiska folken kunde befria sig av egen kraft.

    •De utgick först från att Tunisien var ett särfall.

    • De gick på argumentationen från envåldshärskare som Mubarak och Ben Ali om att deras polisstater var enda alternativen till islamism och terrorism. Men symptomatiskt nog förekom inga islamistiska slagord under folk- resningarna i Tunisien och Egypten.

    Feltänket i Europa speglar en förmyndaraktig inställning till folken i arabvärlden. Nu har de påbörjat sin långa resa mot förändring.”

    2011-03-01  Ordet Carl Bildt vägrar säga  /Expressen

    Om Sarkozy som har en massa landsmän i Libyen kan kräva Khaddafis avgång, varför kan inte du göra det?
    – Jag kan mycket väl göra det, men jag tror inte det har så stor betydelse. Just nu koncentrerar jag mig på att få ut svenskarna. Vad vi tycker om Khadaffi tror jag alla vet.”