Sweden’s aid, MDGs & Philippine RH bill

The United Nations,  to reach the Millenium Development Goals (MDGs), is supporting and engaged to a 17 year old controversial Reproductive Health (RH) bill in the Philippines.
Supporting the RH bill and the sister party Akbayan Partylist in the Philippines, the Social Democratic Party of Sweden on an early stage voiced out its stand on the bill:
Under 2012, the Congress of the Philippines shall consider a bill on reproductive health. Hopefully the law will be adopted. This would mean increased opportunities for family planning which will save the lives of 15 women per day.

Carina Hägg (S), member of the Foreign Relations Committee, said:
– If the law is adopted, it would mean a great step forward for women and reproductive health in the Philippines.
– It would therefore be a step forward in efforts to millennium goal 5 on reducing maternal mortality and we should support    SRHR-work (Sexual and Reproductive Health and Rights) and this bill, says Hägg.
The Philippines has one of Asia’s highest population growth by 1.7% a year.
Based on ocular visit to the Philippines, last September 3, MP (Member of the Parliament) Carina Hägg, Social Democratic Party of Sweden, addressed a written question to Minister for International Development Cooperation Gunilla Carlsson regarding the Reproductive Health (RH) bill in the Philippines:
When half of the Philippine population lack access to health care, political actions are needed. Work in the Philippine Congress for improved access to reproductive health is ongoing. But the outcome of the process for The Reproductive Health Bill, known as the RH Bill, is at the current situation uncertain. UN representatives have expressed their support for the project due to its failure to reach the UN Millennium Development Goals. Maternal mortality in the Philippines is increasing in contrary to the milestones 5. The development of maternal and infant mortality rate is unacceptable.
Women’s Convention (CEDAW) and the final document of the population conference in Cairo (ICPD) is a further agreement that the international community has a shared responsibility. Given that 15 women’s lives can be saved per day, the aggressive opposition of the Catholic Church hierarchy is surprising. But the silence from the EU gives rise to criticism. The Swedish government may well express their views on RH Bill as well as account for the EU’s position. The EU should immediately publicly express their support for the RH Bill both in Brussels and in Manila. Furthermore, there are worries about plans to withdraw support for the health sector. Swedish Embassy in Manila has been closed, and non support to organizations have already materialized. The Social Democrats have expressed their support for women’s rights in the Philippines.
My question to Minister for International Development Cooperation, Gunilla Carlsson is the following:
What steps have the Government and the Ministries done regarding the unacceptable development of maternal and infant mortality, and is the Government supporting the RH Bill in the Philippines?
A written response was delivered thru the Swedish Parliament’s website translated as follows:
Carina Hägg have asked me what steps I and the government has taken regarding the unacceptable development of maternal and infant mortality in the Philippines, and if the Government supports The Reproductive Health Bill in the Philippines.
Sexual and reproductive health and rights (SRHR) are government priorities in development cooperation. The government has increased Sweden’s contribution in efforts to achieve MDGs 4 (reducing child mortality) and 5 (reducing maternal mortality). About 25 percent of Sweden’s health aid at 4 billion swedish kronor goes to work in sexual and reproductive health and rights. Sweden was in 2011 the largest donor to the United Nations Population Fund UNFPA, where SRHR including maternal health is the main cooperation area.
Sweden supports through EU the bill on reproductive health in the Philippines in which President Aquino is behind and is currently handled in the Parliament. EU is conducting a dialogue on the bill with the Philippine government and finances several projects on reproductive health in the Philippines. Sweden supports where EU stands and the active approach to the issue of the EU.
Within the framework of the general country assessments (UPR) of the UN Human Rights Council, the Philippines has been examined in 2012. Sweden expressed on one hand, that the Philippines should intensify their efforts in achieving MDG 5 on maternal mortality, including ensuring access to sexual and reproductive health and to the information, education and counseling, and on the other hand that the Philippines should change the law so that abortion is allowed in cases of rape, incest or when there is a risk of the pregnant woman’s health and life. These recommendations, as well as to adopt the bill on reproductive health, was accepted by the Philippines.
In the Philippines, the view of family planning, including reproductive health, is generally restrictive and there is great lack of respect for reproductive rights. The view of the Philippines on sexual and reproductive health and rights is in stark contrast to Sweden’s policy in this area. Respect for human rights in the Philippines, in some aspects, have shown signs of positive developments since the new government under Aquino administration took office in summer 2010. According to WHO, the Philippines is on track to meet the UN Millennium Development Goals on child mortality, but estimates that the Philippines will not reach the Millennium Development Goal on maternal mortality, which is worrying.
Carina Hägg also mentions the closure of the Embassy in Manila and make the connection that this would have affected the Swedish development cooperation with the Philippines. The government’s decision in 2007 to focus bilateral development cooperation to fewer countries meant that the bilateral cooperation with the Philippines was phased out in 2010. Sweden since then supports Philippines in continuation through for example, the UN, World Bank, EU and NGOs.
I want to assure Carina Hägg that we feel a strong commitment and interest in the Philippines, particularly for the development of democracy. Annual bilateral consultations between Sweden and the Philippines, for the first time in Stockholm started this year.
At the 2013 consultations, Sweden intends to raise the issue of sexual and reproductive health in the Philippines.
As FM Carl Bildt, Minister Gunilla Carlsson is applying a silent diplomacy on RH bill. Despite Sweden’s financial & moral support through and together with the European Union there is no Swedish official statement voiced out neither from Minister Gunilla Carlsson nor FM Carl Bildt’s governmental websites. Wondering if the reason/s is/are unprofessionalism or/and low emotional intelligence quotient?
(Note: Questions raised by Carina Hägg and reports done by Gunilla Carlsson are my own translations in english with help of google.)
                                @—>—->—->—-      —<—<—<–<—-@
For the record, tweets of the above blog post:
Victory to RHbill:
Annonser

Saudigate – moral, business och rätten att försvara sig

Ett samförståndsavtal som tecknades med Saudi Arabien 2005 har förvändlats till mörkläggningar som efter beskyllningar till andra svenska myndigheter ledde till att Försvarsminister Sten Tolgfors avgick på ”egen begäran”.

Ett affärsavtal som Carl Bildt har svårt att se skandalen i ”skandalen”. Medan olika S-förbunds ledare poängterar bestämt den omoraliska med att fortsätta  vapenhandeln med Saudi Arabien.

Ja, vad förväntar man sig av Carl Bildt? Han verkar ha den ekonomiska vinningen som sin religion.  Vapenfabriken som var grunden för Sten Tolgfors avgång bagatelliserade Carl Bildt som ”en anläggning för underhåll, renovering och modifiering av just dessa pansarvärnsrobotar”. Det lät ju inte så allvarligt farligt. Varför avgick Sten Tolgfors då?

Nu när Sten Tolgfors har avgått blev det plötsligt tråkigt med medias rapporteringar om Saudigaten. Handelsminister Ewa Björling varken syns eller hörs på media, och Carl Bildt är för samvetslös att få en intressant och seriöst argumentation ifrån. Ekots lördagsintervju med Urban Ahlin gav däremot olika missvinklingar och misstolkningar  inom media och socialdemokraterna internt gällande avtalets uppsägning.

Svd och Sydsvenskan blev ledande att skriva Urban Ahlins ovilja att bryta Saudiavtalet.

S-kvinnors ordförande Lena Sommestad påstår i sin blogg att:

Socialdemokraterna kan inte lova att avtalet med Saudiarabien sägs upp när det nästa gång kommer upp för översyn, år 2015…”

och Klas Corbelius för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, även han var på samma linje:

Ahlin kräver inte att samarbetsavtalet med Saudiarabien sägs upp genast. Han kan inte heller lova att man inte kommer förnya avtalet nästa gång det kommer upp för översyn, vilket är i april 2015.

Vad sa Urban Ahlin egentligen i Ekots lördagsintervju? Han sa:

Jag vill vara ärlig om de sakerna. Jag vill inte idag lova att vi bryter upp det avtalet. (Underförstått om S vinner valet 2014, då han svarade på intervjuarens fråga). Nästa gång det finns tillfälle att bryta det är år 2015″.

Hur svårt kan det vara att inte förstå innebörden av vad han sa? En medveten misstolkning är ohedersamt.

Vad gäller Saudiavtalet är det ett affärsavtal som tecknades av Reinfeldt regeringen som löper ut april 2015. Det är då Sverige kan formellt säga upp det utan komplikationer. Det förutsätter dock att Saudi Arabien inte öppet deklarerar ett krig mot sitt eget folk innan dess. Därför bör en snabb utredning av KU anmälan mot Sten Tolgfors inblandning i Saudiavtalet och dess omfattning vara en hög prioritering.

En annan aspekt som inte nämnts i debatterna är FN-stadgan som ger nationer rätt att försvara sig och skydda sina gränser.  Det kräver tillgång till vapen och därmed import som behöver den och export som har teknik och kunnande. Det är också en politisk sakfråga.

                                      @–>—>—>–      –<—<—<—@

Persson & Schibbye – the making of heroes

Two swedish freelance journalistsJohan Persson and Martin Schibbye – have been found guilty of supporting terrorism by an Ethiopian court and been sentenced to 11 years in prison.

tough and long sentence for admitted illegal entry in the country with journalistic missions in minds.

A tragic sentence to Persson and Schibbye who heroically risk their lives searching for evidences and versions of events about a specific Swedish company’s oil exploration in Ethiopian’s Somali region.

Their captured six months ago have not only became a consular and juridical matters but also have given focus to Sweden’s national political interests. Ironically, the present Sweden’s Foreign Minister Carl Bildt was a part of the research on which the two journalists were intending to conduct. FM Carl Bildt was a member of the board of the company at Lundin Petroleum between 2000 – 2006, the period before he was appointed as a foreign minister.

If Sweden’s foreign minister’s involvement on a company’s oil exploration in Ethiopia has indirectly affected the sentence (from the Ethiopian’s point of view) is a legitimate question. And if FM Carl Bildt alleged passiveness on the case has something to do with his earlier position on Lundin Petroleum is also a relevant one.

Today’s modern civilised world should acknowledge more of journalism and free press. From west to east. From north to south. Despite the continent. Despite the country’s wealth or unwealth.

When journalists are being discouraged from reporting and research of untold and unwritten stories from prohibited places, who will then provide the world of facts and truths?

When journalists are being legally discouraged from such heroical deeds what message of wisdom shall we leave in legacy to our children and grandchildren?

The human species is always in search for progress and of better life here on earth. The world history must be written, remembered and be told.

All of us, despite nationality, religion, race,  age and gender must share responsibilities and play an important role in this global progress. Side by side with effective and fairly world leaderships.

Is there hope?

Or is the only way to rely on God?

                               @–>–>—>—     —<—<—<—@

On the record: The above blog post was sent to PM Meles Zenawi: https://twitter.com/bestofmankind/status/152455258856103936

M-krigsherrarnas besvikelse

Att Nato slutligen meddelat att ingen svensk bordningsstyrka kommer att behövas  i Medelhavet utanför Libyen gjorde många moderaterna mycket besvikna.

I stället för att jubla att risken för den bordningsstyrkan på 40 personer är nu över väljer krigsherrarna att kalla det som ett misslyckande. Understatement menar Moderaterna att ju mer riskfyllt och blodigt för bordningsstyrkan är,  ju mer framgångsrik borde insatsen vara.

Ett hemskt tankesätt.

Jag ger Nato en eloge att den svenska bordningsstyrkan inte längre behövdes.

Och ger Moderaternas besvikna  krigsherrarna råd – i all väl mening –  att omfokusera sina blodtörstiga begär på ett krigspel på datorn i stället.

Det kan vara befriande för dem!

                             @—>—>—>—     —-<—-<—<—@

Carl Bildts dubbelspel med Sverige som insats

Expressen, fredag 8 juli 2011, s 28

Texten nedan då artikeln finns endast i pappersversionen: 
”Bildt bekräftar mötena med Khaddafis män
Expressen kunde i april avslöja att svenka militära underrättelsetjänsten haft hemliga möten i Tripoli med dikatatorn Khadaffis fruktade säkerhetstjänst.
Syftet: Att be Khadaffi om hjälp i fallet Dawit Isaak. Utrikesministern Carl Bildt bekräftar nu Expressens avslöjande.
– Det är alldeles sant, säger han.
Svenska underrättelsetjänstens plan var att få Libyens envåldshärskare att övertala sin vän Isaias Afewerki, Eritreas dikator, att släppa den svenske journalisten Dawit Isaak fri.
Enligt flera oberoende källor till Expressen i våras skedde resorna till Libyen med ett enda syfte:
– Det gick ut på att förhandla med Khadaffi och få hans regim att använda sina goda förbindelser med Isaias Afewerki för att få Dawit Isaak släppt ur fängelse, sa en källa till Expressen.
”Det här är alldeles sant”
Utrikesminister Carl Bildt bekräftade att uppgifterna var korrekta i en intervju med Expressens politiske reporter Niklas Svensson i Almedalen igår:
– Det här är alldeles sant, sa Bildt.
– Det här är ett exempel som nu är offentligt. Inte genom oss utan genom andra, att vi utnyttjar också synnerligen okonventionella kanaler.
Bildt sa också att så kallad tyst diplomati inte alltid fungerar.
– Men alternativet hade möjligtvi varit ännu värre.”
Michael Syren
 
Dawit Isaak  har till dagens datum suttit fängslad i Eritrea under 3578 dagar, nästan 10 år utan att Sverige har kommit någonstans för att få honom fri. Tyst diplomati applicerades utan resultat.  Nu senast enligt ovan avslöjanden av Expressen, bekräftad av utrikeminister Carl Bildt himself.
 
Samtidigt som Carl Bildt genom Försvarsmakten försökte förhandla med Khaddafi om hjälp med att övertala den Eritrienska regimen om Dawit Isaak blev regeringen automatiskt medverkande i FNs resolution 1973, R2P, mot Libyen den 17 mars.
 
Redan vid mitten av februari har det Libyska folket krävt mänsklig värdighet med fri- och rättigheter från sin diktator Khaddafi.
 
Trots det faktum försökte Carl Bildt förhandla med Khaddafi regimen.
 
Hur kunde Carl Bildt missbedöma konflikten och samtidigt äventyrade Sveriges insats till Libyen?
 
Hur tänkte Carl Bildt att Khaddafi skulle reagera när Khaddafi fick reda på att samtidigt som Carl Bildt bad om hans hjälp tänkte Carl Bildt att medverka bombningen mot Libyen?
 
Har Carl Bildt redan sålt Sveriges själ till Khaddafi därför är han förtegen med att erkänna övergångsrådet i det ”nya Libyen”?
 
Detta dubbelspel är inte helt ofarligt, och får därmed konsekvenser i framtiden!
 
Och som vanligt kommer Carl Bildt att klara sig, även den här gången!
 
                                                  @—>—->—->—    —-<—-<—-<—@
 Uppdaterad 2011-07-12, 2011-07-15

Tweet

Mamma mia!!

Det som jag uppskattade mest som en invandrarkvinna när jag flyttade till Sverige 1985 var lika fri- och rättigheter  för inrikes födda svenskar såväl som för invandrare. Män som kvinnor. Unga som gamla. Oavsett den ursprungliga nationaliteten.

Med fri- och rättigheter följer naturligtvis lika ansvar och skyldigheter.

Denna fundamentala mänskliga fri- och rättigheter hade nuvarande jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (Fp) försökt att påverka redan i fjol genom ett förslag att föräldrar som kom till Sverige inte skulle ha rätt till full föräldrarledighet.

Igår har den avgående centerpartiets partiledare Maud Olofsson, även hon, ville att invandrarkvinnor ska få kortare föräldrarledighet. Detta med hänvisning till en färsk rapport att föräldrarpenningen är en kvinnofälla för invandrarkvinnor.

I rapporten står det som förslag bl a:

En översyn av regelverket för föräldraförsäkringen och ett avskaffande
av vårdnadsbidraget. Dagens utformning av föräldraförsäkringen
och vårdnadsbidraget kan leda till att invandrade
kvinnor utan nära koppling till arbetsmarknaden fastnar i
utanförskap samtidigt som deras barn kan få sämre förutsättningar
för framtida integration då de inte får del av någon
förskoleverksamhet.

Noterat att Maud Olofsson har inte nämnt någonting om att avskaffa vårdnadsbidraget då det var Alliansen som införde det.

Syften och målen är goda. Att så snabbt som möjligt få invandrarkvinnorna som har barn att lära sig svenska, utbilda sig och skaffa jobb. Det gäller även för deras barn att så fort som möjligt lära sig svenska och anpassa sig till det svenska samhället.

Men.

För att nå målen vill Maud Olofsson och Nyamko Sabuni använda en uppenbarligen diskriminerande metod.  Att försämra invandrarkvinnornas grundläggande fri- och rättighet är  dessvärre inte förankrad med nutidens moderna civilisation i Sverige.

Vad man bör göra, som står tydligt i rapporten, är en översyn av regelverket för föräldrarförsäkringen.

 försäkringskassans websidan står det:

Föräldrapenning är den ersättning föräldrar får för att kunna vara hemma med sina barn i stället för att arbeta. Den betalas ut i sammanlagt 480 dagar per barn.

Föräldrapenning kan betalas ut längst tills barnet har fyllt åtta år eller avslutat sitt första skolår i grundskolan.

Då är svaret enkelt som skall gälla alla. Inrikes födda som invandrare. Då kan man i stället ändra regeln till vilken högsta åldern föräldrarpenning kan betalas ut, från högst åtta år till t ex barnet fyller två, tre eller kanske fyra år.  Generellt sett vill föräldrarna vara hemma med sina barn när de är riktigt små. Det är då föräldrarna behövs som mest.

Det skall även finnas möjligheter att ta ut dagarna på halvtid när de själva väljer för att kunna studera, praktisera eller arbeta på den andra halvtiden.

Att använda småbarn till invandrarkvinnorna som en bidragande orsak för att försämra fri- och rättigheter i Sverige är inte moderligt av Maud Olofsson och Nyamko Sabuni.

Mamma mia!!

                                            @—<—<—<—-    —->—>—->—-@ 

No-fly zone, FNs änglar av stål

Nordafrikas rop för frihet och demokrati borde vara årets största politiska händelse som starkt engagerar omvärlden.

Tunisien, Egyptien, Libyen, Yemen, Bahrain, Syrien.

Länderna med gemensamma nämnaren av diktaturiskt styre där regimen har suttit för länge – minst 30 år i makten.

Tunisiens och Egyptiens befolkning lyckades själva, med stolthet, övermanna sina diktatorer.

Libyens diktator däremot vill inte lämna ifrån sig makten. Khaddafi har för avsikt att sitta kvar tills sista blod droppen.

Vägran att bara titta på gjordes att  Socialdemokraterna har i riksdagen krävt att regeringen skulle vara pådrivande i FN för en flygförbudszon/no-fly zone över Libyen. Engagemang som Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt stötte bort utan någon större entusiasmen och t o m var skeptiskt mot. Dagen efter riksdagsdebatten beslutade däremot FNs säkerhetsrådet en historisk  resolution om en no-fly zone över Libyen för att skydda civilbefolkningen från brutalt dåd av sin labil diktator.

Carl Bildt var inte sent med att välkomna beslutet, UNSCR 1973, av en no-fly zone trots att han förkastade och förlöjligade den i riksdagen dagen innan. Nu är han officiellt bunden att visa solidaritet med FN. Och det knappast med de förtryckta och förvarslösa Libyska folket då han var känslokall på förslaget från början.

Frågan är nu om Sverige skall bidra med sina JAS plan för en no-fly zone operationen över Libyen .

Socialdemokraterna och de övriga partierna, förutom Sverigedemokraterna, verkar kunna acceptera en Natoledning flygattacker mot Libyen. Om FN, Nato, eller EU så begär. Just nu har det inte kommit en förfrågan ännu.

Sverige avvaktar.

Värt att notera är att FNs no-fly zone är änglar av stål vakande över förtryckta och försvarslösa vanliga människor i Libyen. Solidariteten kring operationen är grundläggande för dess fortsatt påverkan i landet.

Om vi får en lycklig slut i Libyen och de andra länder som Yemen, Bahrain och Syrian återstår att se.

                                    @—->—->—->—-   —-<—<—-<—-@

Uppdateringar:

30 mars 2011        Svt: Politikerna för Libyen-insatsen

01 april 2011        Bred majoritet för Libyeninsats  /Svd