Lost in leadership……

Kris i Socialdemokratin?

Ja, minsann och experterna , inte minst socialdemokraterna själva, utreder och analyserar varför det blev det sämsta valet på länge.

Det sägs att man röstar på sin ideologi i första hand oavsett vem partiledaren är. Ett typiskt svenskt tänkande. Det är bara att många har tydligen glömt att världen förändras. Sverige förändras. Svenska folket förändras. Mentaliteten och tänkanden förändras. Globalisering har gjorts att även svenskar har hittat platser vilka är längre och längre bort från Sverige. Det svenska folket har fått nya vyer, insikter om livet, nya vänner och har blivit påverkad direkt eller indirekt av dessa intryck. Det är normalt. Det hör till utvecklingen.

Med utvidgade vyer ställer man också nya krav. Ifrågasätter och jämför olika alternativ. Överväger och beslutar.

Det räcker inte längre att man följer sin ideologin. Det är minst lika viktigt att bedöma vem för budskapet.

Med Mona Sahlins senaste uppmaning  – det innan kriskommisionen har formellt lämnat en rapport – till tunga politiker att ställa sina platser till förfögande uppmanar jag henne själv, med all respekt, att kliva av först av alla. Det är strategiskt fel att leta efter syndabockar. Socialdemokratin behöver arbetsro, och det kan inte Mona Sahlin skaffa med konsekvent negativa bild om henne i media.

Jag vet att hon är det mest kompetenta och omtyckta i partiet men det räckte inte. Socialdemokratin behöver en ny riktning med en ny ledare och nya visioner som kan övertala andra inte bara de lojala. Valarbeten skulle inte dominera försvar för partiledaren.

Jag har försvarat Mona Sahlin som partiledare i de flesta lägen därför är det med sorg i hjärtat att erkänna att hon måste ge upp sin plats för en ny dito. Realiteten har hunnit ifatt henne och partiet. Hon är inte oumbärlig. Ingen är det.

Domen är hård, men partiet måste leva vidare, och medlemmarna måste fortsätta kämpa på. Tyvärr utan Mona Sahlin som partiledare.

                              @—>—>—>–    –<—<—<–@