…och det största av dem alla är kärleken!

Förlovningen av Prinsessan Victoria och sin Daniel Westling var en stor positiv nyhet i dessa tider. Efter sju år har båda till slut bestämt sig för att officiellt vara tillsammans – gifta sig i försommaren 2010.

What can I say?

Det är livets gång att man förälskar sig, bildar en familj och skaffar barn. För en prinsessa är dessa inte så simpel som för oss vanliga dödliga. Det kungliga huset är präglad av priviligier, traditioner och plikter. Vi har fått läsa i tidningar hur många gånger har Daniel t ex inte fått vara med i officiella tillställningarna, trots att hela landet vet att de lever tillsammans.  Men nu äntligen kan ingen hejda dem båda.

Mina lyckönskningar till Hertiginnan och blivande Hertig av Västergötland för en mycket lycklig framtid tillsammans.

Giftermålet är inte som en sagobok man läser med lyckliga slut, giftermålet måste man uppleva själv i nöd och lust.

När det gäller vem som skall betala för bröllopet är regeringen beredd att bidra.

Eftersom kungahuset är starkt traditionsbunden anser jag personligen att kungen bör följa den gamla traditionen i Sverige när man gifter sig. Och det är väl fadern till bruden som betalar notan….inte sant?

                                 @—>—>—>—    —<—<—<—@

3 kommentarer

  1. Kungen har definitivt råd att pröjsa notan 🙂

    Tyvärr är han snål med apanaget och ser nog säkerligen fram emot att skattebetalarna får stå för kalaset. Blöt som man äro, lär man väl trots detta, gladeligen stå och vifta med flaggan i hand för att Sverige ska få en känsla från ”fornstora dar”.

    Det är dock positivt att de nu kan leva sitt liv tillsammans och inte var för sig (idet officiella alltså) 🙂

  2. Jag kan inte känna annat än glädje över att se två unga människor så uppenbart förtjusta i varandra. Det är som i en gammeldags saga….pojken fick ofta kämpa i sju år för att få prinsessan och halva kungariket.

    I Gamla testamentet är det tuffare. Jakob arbetar först sju år för att få den kvinna han älskar. Så visar det sig att han blir lurad och måste arbeta ytterligare sju år för att få sitt hjärtas dam…..

    Jag tycker också att Kungen ska betala bröllopet. Faktiskt! Det är en familjeangelägenhet i första hand.

  3. Det vore verkligen ädelt av kungen om han står för bröllopskostnaderna – särskilt nu när landet befinner sig i djup lågkonjuktur, och drabbas av många olika kriser.


Sorry, the comment form is closed at this time.

Comments RSS